I'm just a curious person from Finland.. And this topic made me want to ask this from you my fellows. She's from America and was pointing this out what we have, and just for curiosity. Are we only one in Nordic to have this.. does Norway and Danmark have the same? One mans right.. which mean you can go to ones property to pick berrys, mushrooms and even camp in there. Are we alone or are we not.. that uniq :D

Hej!

Jag sitter och drillar mitt barn inför skolstarten om ca ett år.

Fråga: vad lär sig barn i första klassen? Konkret, inte "utveckla demokrati" eller något.

Alfabetet? Skriva sitt namn? Räkna? På vilken nivå?

Tack

EDIT: det här riktas till förskolelärare för att jag vill veta Konkret vad dem lär ut

Looking for advice: Ongoing sound issues in a new-constructed apartment (bostadsrätt)

I moved into a newly built apartment about two years ago. There have been known issues with sound (lack of proper insulation ) in the building and it is only getting worse.

During the two-year warranty period, I reported a noise issue where I could hear water draining through the pipes (bad insulation of water pipes). The sound can be heard in my bathroom, guest bedroom, and hallway. Noise measurements were done but it has now been around 1.5 years since I first reported the issue, and it still hasn't been resolved.

The two-year warranty period has now expired. The builder's position is that the problem will not be resolved as they meet minimum legal requirements, while the bostadsrättsförening has not accepted this decision. The builder and the bostadsrättsförening are still discussing the matter, but in the meantime, I am the one who continues to live with the noise, with no clear resolution or timeline.

On top of this, I've recently started noticing loud humming or mechanical noise when the lift (Hiss) travels up and down. I can hear the lift's movement inside my master bedroom, it gets louder everytime it crosses my floor. I'm concerned that this could be another issue with how sound or vibration is being transmitted through the building's structure.

Now I am not able to relax /sleep anywhere in the apartment ( bath, hall, master bedroom and guest bedroom are all impacted by different reasons of wrong insulation). Since one of the issue is pending since 1.5 year, I worry that new one will also just get in line and never be resolved. This is affecting my mental health- i bought the house with so much love and i cannot sleep in any of the rooms. And impacting physical health with constant vibrations and sound.

I have not been given any next steps or timeline by föreningen. I am unsure on how long this will take for the builder and Förening to agree and solve the insulation issues while I am unable to sleep in the apartment.

I have no family or close contacts here in Sweden who can guide me through these kinds of housing and construction matters so I feel extremely alone in this. Although I've lived here for years and am a Swedish citizen, I have limited knowledge of how responsibility is divided between the builder, the housing association, and an individual apartment owner in situations like this or what my rights are in this case?

Hope you can share some advice - anyone who has experience with building defects, housing associations (bostadsrättsföreningar), construction companies, or Swedish housing law. What can I do to speed things up or get a resolution?

I'd be genuinely grateful for any legal advice, technical expertise, personal experiences, or practical steps you could share. ? Apart from selling / moving out temporarily..

Hur många äger en modern bil? Inte kör eller leasar, utan ÄGER. Hur många har varit hos en bilhandlare, provkört en modern bil och på riktigt sagt "Ja, det här plastiga flipperspelet med 15 000 fler hästkrafter än nödvändigt, obefintlig sikt utanför bilen, fler datorer än ett call center och fler kamerasystem än area 51 är en klar uppgradering gentemot min gamla bil.

Jag fattar att smaken är delad och att man kanske (på något sätt) gillar designen eller komforten i stolarna, men är det verkligen värt att stå ut med alla assistanssystem för det?

Personligen kör jag en Hyundai i30 med trasig värme, obekväma stolar och slapp växellåda, men ändå föredrar jag det motför jobbets (hemtjänstens) Peguot 308 (elbilar) och (VW T-Roc) dieselbilar, samt alla lånebilar vi har i omgångar (för hemtjänsten kan som bekant inte köra som folk). Senaste lånebil en är en VW Golf (laddhybrid) och i vintras hade vi en Volvo V90 (plug-in hybrid). Ingen av dessa bilar slår ändå lugnet av att sitta i min egna jävla skrothög, som åtminstone håller käften så länge alla använder säkerhetsbälte

Rant över, behövde skriva av mig lite

Har funderat på att göra det själv men hade gärna hört från någon som faktiskt har testat. Tydligen går det inte om du har uppdaterat till 14.00. Jag har en PS4 med firmware 13.50, så tänkte försöka jailbreaka den idag. Ni som har testat hur har det funkat för er? Var det värt det?

I’m Japanese and I just started dating a Swedish guy. This is my first relationship, so I don’t have any experience with dating or physical intimacy.

We both like each other, but we’re a little shy. After our date today, he drove me home and I think we both wanted to hug, but neither of us initiated it.
I’d like to hug and kiss him and eventually become more intimate, but I’m not sure how people usually approach this in Sweden.

Is it common to ask directly, like “Can I hug you?” or “Can I kiss you?”, or do people usually just let it happen naturally? Are there any Swedish dating norms I should know about?

Det här blir en långtradare men det är helg och jag tänkte att jag hade inget bättre för mig än att irritera några troll över på r/Sverige men på denna subreddit hoppas jag att detta ger en större bild för dom som är intresserade runt debatten om beskattningen av dom absolut rikaste, hoppas det smackar och vänligen argumentera med god vilja

Först och främst Ingen enskild skatt räcker för att vända om dom absolut rikastes ökande del av ekonomin , vi vet att dessa skatter som siktar på samhällets absoluta har varit full av kryphål men modern teknik och infrastruktur samt automatiskt delning av information mellan länder och banker möjliggör nya verktyg i dom olika skatteverken. Men låt oss se på det stora strukturella problemet: Andelen växer när förmögenheten i toppen ökar snabbare än ekonomin i övrigt och samtidigt beskattas lägre än andras inkomster. Forskning på svenska registerdata (https://taxprofblog.aals.org/2026/07/28/ring-seim-and-zucman-personal-holding-companies-tax-progressivity-and-inequality/)

visar att den totala skattesatsen stiger mot ungefär 55 % för 99 % av befolkningen men faller under 20 % för miljardärerna, främst för att inkomster hålls kvar i personliga holdingbolag. För att andelen ska sluta växa måste den samlade skatten på toppen ungefär motsvara skillnaden mellan förmögenhetens avkastning och ekonomins tillväxt. Det kräver ett paket. Här mitt förslag på det baserat på forskning och rapporter från OECD, riksdagens utredningstjänst, och FN.

1. Stäng holdingbolagsvägen. Det här är en grundsten, eftersom det är där klyftan uppstår nominellt. Vinster i personliga holdingbolag beskattas med 20,6 % och kan ligga kvar i decennier, och efter karenstid kan uttag beskattas med en platt sats på 25 %. Ett sätt är att beskatta kvarhållna vinster i rena placeringsbolag över en hög gräns som om de vore ägarens personliga inkomst. Ett annat är att förlänga karenstiden igen i stället för att korta den, som skedde iår.

2**. Minimiskatt på mycket stora förmögenheter**. Över en hög tröskel, säg 100 miljoner kronor, ska den samlade skatten vara minst 2 % av förmögenheten per år, då kan små sparare och grundare ha utrymmet att växa men dom verkligt rika måste betala en andel till samhället. Den som redan betalar så mycket via kapitalvinst och utdelning betalar inget extra. Det är Zucmans G20-modell, och den träffar bara dem som faktiskt undgår beskattning. För onoterade bolag behövs uppskov med ränta eller betalning med aktier, så att ingen tvingas sälja ett bolag mitt i uppbyggnaden, det är väldigt få grundare som når den tröskeln under uppbyggnaden så den risken är nästintill obefintlig.

1. Utflyttningsskatt med tak. Den som flyttar ska beskattas för värdeökningen som byggts upp i Sverige, utan att skatten löper ut efter några år. Den totala skatten måste ha ett tak, så att fall som Nordquist med krav på över 100 % inte kan uppstå. Detta för att skapa incitament och motverka skatteflykt. Norsk studie visade att skatteflykt kan förekomma men är relativt begränsad omkring 100 personer och utan utflyttning hade intäkterna från förmögenhetsskatten ökat med 75 % mellan 2021 och 2024. Med utflyttningen blev ökningen 71,5 %. Igen intäkterna var inte av den större storleksordningen poängen är att man vill bromsa tillväxten av den absoluta ekonomiska eliten.

4**. Arvs- och gåvoskatt med högt fribelopp.** Arv är där stora förmögenheter går vidare mellan generationer, och Sverige är ett av få länder som helt saknar arvsskatt, om man inkluderar ett högt fribelopp, undantag för en vanlig familjebostad och uppskov för familjeföretag träffar den bara de största överföringarna alltså den ekonomiska eliten och inte medelklassen. Detta är vad många akademiker i Sverige (Waldenström m.m.) förespråkar och tycker är mest effektiv. Problemet är såklart att en sådan skatt möjliggör decennier av förberedelse runt lagstiftningen och regelverket , regelverket i sig kan variera kraftigt under dom åren som i sin tur ökar chanserna för att man skapar /hittar kryphål , undantag m.m. precis som med holdingbolagens karenstid (som inte var lagens originella syfte). Om en sådant skatt skulle träda i kraft igen (vi har havt varianter av den tidigare ) så måste den vara vattentät men den svenska offentliga ekonomins historia pekar på att det sällan är fallet.

1. Progressiv fastighetsskatt i toppen. Det här är en av mina favoriter och förespråkas av svenska ekonomer som Lars Calmfors. Mark och dyra fastigheter kan inte flytta. Calmfors har föreslagit höjd fastighetsskatt just därför. Taket i dagens kommunala fastighetsavgift gör att en villa för 30 miljoner betalar lika mycket som ett radhus. En skatt som bara stiger i det översta värde skiktet träffar förmögenhet utan att påverka vanliga bostadsägare ,plus, detta är lättare att implementera och har större stöd just idag.

2. Regler för stiftelser. Stiftelser kan användas för att kontrollera stora bolag utan personligt ägande (som Wallenberg). Med USA som förebild kan man förbjuda affärer mellan stiftelsen och den som kontrollerar den, förbjuda privat användning av stiftelsens egendom och sätta tak för hur stor andel av ett bolag en stiftelse får äga, USA är inte ensamma i detta och det finns reda en rättslig praxis som skulle kunna anpassas för dom Svenska omständigheterna, det är en mer lovande proposition för det finns evidens att stiftelser och föreningar har återkommande utnyttjats av kriminella nätverk i Sverige och internationellt (https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/skriftlig-fraga/foreningar-och-stiftelser-som-anvands-for-olaglig_h811781/)

3. Rapportering och samordning. Ingen av skatterna fungerar utan att tillgångar rapporteras automatiskt av banker och mellanhänder. I Danmark, där det sker, blev beteendereaktionerna på förmögenhetsskatt betydligt mindre än i Schweiz, där man själv deklarerar. Om man skapar en struktur baserad på frivillighet kommer självintresset att ta över, Minimiskatten kommer dessutom drivas inom EU och i FN:s skattekonvention, som förhandlas fram till 2027, så att det inte finns något land att flytta till.

Ordningen spelar roll tycker jag. Börja med det som träffar kryphålen och det som inte kan flytta , och lägg minimiskatten ovanpå, helst internationellt samordnad. Det man inte ska göra är att återinföra den gamla förmögenhetsskatten den var en katastrof med en tröskel på 1,5 miljoner drog den in lite, drabbade vanliga sparare och fick ägare att flytta.

Men den proverbiala tärningen har kastats: förmögenhetsregister och informationsdelande om finansiella tillgångar och bolagsregisterdata mellan länderna har redan etableras och ökar, G20 och FN jobbar redan på ett internationellt ramverk och flera länder har redan börjat debattera eller impliementrat förmögenhets skatter (unklusive delsater som Massachusets).

Men vad tycker ni ? har jag missat något eller är allt detta en s.k. pipe dream när vi nu har nått en nivå av ojämlikhet som vi inte har sätt sedan La Belle Époque under början av 1900 talet..?

Källor

Ring, Seim & Zucman (2026), Personal Holding Companies, Tax Progressivity, and Inequality, NBER: https://www.nber.org/papers/w35534 . Stockholms universitets sammanfattning: https://www.su.se/enheter/nationalekonomiska-institutionen/nyheter/nyhetsartiklar/2026-08-11-forskning-visar-att-de-rikaste-betalar-mindre-i-skatt

Zucman, rapport till G20 om minimiskatt för miljardärer: https://gabriel-zucman.eu/files/report-g20.pdf

Saez & Zucman, om miljardärsskatt och utflyttningsskatt: https://eml.berkeley.edu/~saez/SZ21-billionaire-tax.pdf

Brülhart m.fl. (2022), beteendereaktioner på förmögenhetsskatt i Schweiz: https://www.aeaweb.org/articles?id=10.1257%2Fpol.20200258

Wealth Tax Commission, översikt över beteendereaktioner: https://www.wealthandpolicy.com/wp/EP5_BehaviouralResponses.pdf

Norska Bø-studien om flytt och förmögenhetsskatt: https://www.cato.org/research-briefs-economic-policy/behavioral-responses-wealth-taxation-evidence-norway

OECD (2018), varför förmögenhetsskatter avskaffats och hur de bör utformas: https://www.oecd.org/en/publications/the-role-and-design-of-net-wealth-taxes-in-the-oecd_9789264290303-en.html

Europaparlamentets utredningstjänst om beskattning av de rikaste: https://epthinktank.eu/2025/12/05/taxation-of-ultra-high-net-worth-individuals/

FN:s ramkonvention om skattesamarbete: https://financing.desa.un.org/en/what-we-do/ffd4/un-framework-convention-international-tax-cooperation

Dagens Arena, ekonomer om miljardärsskatt (Calmfors om fastighetsskatt): https://www.dagensarena.se/innehall/ekonomer-oense-om-effekter-av-miljardarsskatt/

Hejsan!
Jag är en 17 årig tjej som nu hoppat gymnasiet för den 2 gången.
Den första gången, ungefär ett halv år in i skolåret gick jag nästan in i väggen direkt.
Då jag hade valt en väldigt hög presterade skola och fullständigt behandlat mig själv jätte dåligt.
(Lite backstory)
Jag växte upp med en mamma som hade BPD och därför har min barndom varit lite svängig. Byggt väldigt mycket enkel ångest i mig osv…
Min pappa var närvarande men vi bodde ej tillsammans. Jag älskade honom betydligt mycket mer än min mamma på grund av att han inte alls var lika turbulent som henne. Han tog genuint hand om mig. Till skillnad från hur jag kände med min mamma. Med henne kände jag mig konstant som föräldern. Dessutom bodde jag med henne och var ensam barn. Så jag fick all hennes ilska, ocd och utbrott. istället behövde vara förälder till.
Jag blev mobbad i grundskolan (mellan stadiet till mitten av högstadiet).
Jag fick grova ångest problem. Började spy på grund av ångest i 8an. Blev rädd för att äta på grund av det. (Eftersom jag var tvungen att ofta äta medans jag mådde illa och ledde till att jag spydde).
Jag hade ångest attacker ofta. Mina relation till min pappa ändrades på grund av att han hade svårt att förstå sig på mig. Min mamma hjälpte mig inte riktigt. Alltså tog jag hand om mig själv och kände mig ensam. Jag gick till skolan även de dagar jag spydde på morgonen, och även när jag skakade.
Jag tvingade mig själv till att äta även när jag mådde illa. Även om jag spydde efter. Jag missade ingen skola.

När jag började gymnasiet så dök jag in i arbetet och sket i mig själv. Då jag kände att ”jag behöver göra allt bra för att få en bra framtid, det förtjänar jag”. Men eftersom jag endast tänkte på framtiden så slutade jag bry mig om hur trött och snurrig jag var dag in och ut från mängden plugg varje dag, PLUS alla psykiska problem som jag redan har svårt med. Dessutom använde jag inte mina glasögon för att jag ville passa in, ”vara snygg”. Jag vet att det låter idiotiskt. Jag vet, jag förstår. Men när man hamnar så djupt in i någonting så är det svårt att se bortom det.
Det var i början av december, innan ett 3 timmars prov där jag tänkte ”jag klarar inte av detta något mer”.

Jag hoppade av. Det var tufft. Det var läskigt. Har behövt återhämta mig sedan dess på grund av att jag varit utbränd.
Denna sommar fick jag grova problem med stress huvudverk. Jag spenderade mycket tid på att bara vila och återhämta mig. Det är betydligt mycket bättre nu. Innan kunde de vara 4 dagar långa. Nu kommer de in och ut lite då och då men endast om jag över anstränger mig.
Men… i mitten av september. Hoppade jag av det nya gymnasiet jag sökt till.
Jag hade då fortfarande mycket problem med huvudverk osv… Min mamma såg hur dåligt jag mådde och hon såg också att jag verkligen ville. Men hon stoppade mig och sa till mig att ta hand om mig själv. Så jag gjorde det. Jag hoppade av igen, efter mycket tårar.

Jag vill så gärna ha en utbildning men jag är så, så trött på att må dåligt. Det sitter verkligen i bröstet på mig.
Jag vet att det finns många vägar jag kan ta.
Ex: börja gymnasiet nästa år. Gå folkhögskola. Jobba. Plugga up examen på komvux… osv.
Jag känner mig ensam ibland och förvirrad. Jag vill lyssna på mitt hjärta eftersom jag är så trött på att konstant må dåligt och ändå tvinga mig själv till att göra saker. Jag träffar en kurator väldigt ofta, som jag pratar med om mina problem. Tack gode gud har jag föräldrar som älskar mig jätte mycket och kommer alltid ge mig ett tak över huvudet. Tack gode gud för det.

Jag skriver detta eftersom jag gärna vill ha en uppfattning om vad andra tycker och era råd. Snälla var trevliga i kommentarsfältet. Detta var inte ett enkelt beslut. Men jag har mått så dåligt så länge. Snälla ha empati.

Tack på förhand❤️

(Jag vill bara meddela att jag idag inte har svårt med att få i mig mat. Jag spyr inte mer. Ibland får jag fortfarande ångest kring det, men det är i vissa sammanhang och de har börjat försvinna nu. Sakta men säkert. Jag har inte ångest attacker. Min mamma är betydligt mycket bättre än vad hon var när jag var liten. Hon har pratat med någon regelbundet i 8 år. Min pappa har börjat förstå mig och är mycket ödmjukare. Jag har en underbar bästa vän som ALLTID finns för mig. Henne älskar jag otroligt mycket. Det är alltså mycket bättre idag. Men absolut inte perfekt. Men det är okej, det får ta sin tid och jag ska lyssna på mig själv för att jag förtjänar att må bra.)

För ett par veckor sedan köpte jag fem burkar surströmming på ICA för 10kr/st. Nu ligger de i min kyl och jag vet inte vad jag ska göra med dem. Allra helst vill jag göra en rätt som jag kan ha med mig som matlåda utan att få onda blickar mot mig. Finns det någonting man kan laga med surströmming förutom tunnbrödsrullar och gratänger?

Vet inte om rätt forum, men jag har velat lära mig rida ända sedan jag var barn, men inte fått. Nu är jag i sena 20-årsåldern och tjänar egna pengar så tänkte ta tag i saken. Vet dock inte i vilken ände jag börjar? Det handlar för mig egentligen lika mycket om att vistas i en stallmiljö och uträtta fysiskt arbete som ridningen i sig. Har övervägt att gå till närmaste stall och kolla om de behöver hjälp? Mocka, mata, vad som. 🥺

Ni som är hästmänniskor: har ni förslag på hur jag kan närma mig miljön utan att ha någon som helst bakgrund inom det? Har en bakgrund inom elitidrott (gymnastik) så säker på att jag hade fixat det fysiskt.

PS. Bor i Stockholmsområdet

Vetenskapen går raskt framåt, men det gäller främst den teknologiska utvecklingen. Den medicinska forskningen går fortfarande ganska långsamt. Med AI och ständiga framsteg inom teknologin bör tempot kunna gå snabbare, men hur känner ni, är ni hoppfulla? När tror ni att vi kommer att äntra den gyllene eran, där vi rör oss bort från att hantera kroniska sjukdomar till att faktiskt behandla och bota dem på riktigt?

Finns det anledning att känna hopp kommande 10-15 år eller är det för tidigt, vad tänker ni?

​

Jag skulle behöva lite utomståendes perspektiv på ett dilemma som jag brottas med.

Jag har nyligen skilt mig efter ett långt förhållande där det förekom både psykiskt och fysiskt våld, kontroll, hot och mycket allvarliga situationer både mot mig och barnen.

Vi har gemensamma barn och jag har idag ensam vårdnad. Han har mycket begränsat umgänge med äldsta barnet med övervakning från socialtjänsten.

Det har funnits kontakt med socialtjänsten och professionella riskbedömningar har gjort som pekat på allvarligt hot och våld.

Jag har också omfattande dokumentation av sådant som hänt under förhållandet.

Sedan separationen har mitt ex utåt sett gjort mycket som låter positivt. Han säger att han ångrar sig, att han arbetar med sig själv och att han vill bli en bättre människa, blivit "frälst" går ett våldsutövareprogram, har en lifecoach osv.

Samtidigt har jag fått en helt annan bild genom kvinnor som han har börjat träffa.

Vid flera tillfällen har kvinnor som dejtat honom själva kontaktat mig eftersom de upplevt att något inte stämmer med hans berättelser.

Av någon anledning verkar mitt ex också söka sig till kvinnor som också har barn.

Enligt vad de berättat framställer han sig själv som den som blivit illa behandlad. Han påstår bland annat att jag ljugit om vad som hänt och försökt hindra honom från att träffa barnen. Det är en helt annan historia än den han berättar för mig, där han säger sig ta ansvar för våldet.

Det här skapar ett svårt dilemma.

Å ena sidan vet jag vad jag själv har upplevt. Jag vet också hur lång tid det tog innan jag förstod hur allvarlig situationen faktiskt var. Tanken på att en annan kvinna/barn skulle behöva gå igenom något liknande är fruktansvärd.

Å andra sidan vill jag inte leva resten av mitt liv med ansvar för vad mitt ex gör. Jag vill gå vidare, bygga upp mitt eget liv och inte fortsätta vara indragen i hans relationer.

Det finns dessutom en säkerhetsaspekt. Jag vet inte hur han skulle reagera om han fick veta att jag berättat om vårt förhållande för någon han dejtar.

Hittills har jag inte aktivt sökt upp eller varnat någon. Det är kvinnorna själva som har kontaktat mig. Jag har försökt svara ärligt, men också varit försiktig med hur mycket jag berättar.

Så min fråga är: Var går gränsen för mitt ansvar?

Har jag ett moraliskt ansvar att berätta vad jag vet när en annan kvinna kontaktar mig och uttrycker oro?

Borde jag varna även kvinnor som inte själva hör av sig, om jag får veta att han träffar någon?

Eller har jag rätt att helt kliva åt sidan och låta andra människor bilda sig sin egen uppfattning, även när jag vet hur illa det tidigare har varit?

Jag vill verkligen höra hur andra resonerar, särskilt ni som har erfarenhet av våldsamma relationer eller har befunnit er på andra sidan och fått en varning om någon ni dejtat.

Såg en bil igår köra med infällda backspeglar.

It's at https://husforhus.se, in English and Swedish.

You can drag a timeline to watch the city grow, search for any address, and open a card for each of the 77,743 buildings in the municipality: its year, where the year comes from, and for about 900 notable buildings a photo and a short Wikipedia text.

It's all open data (City of Stockholm, Riksantikvarieämbetet, OpenStreetMap, Wikidata) and open source, with no cookies or tracking.

If you know the year of a building that's wrong or missing, corrections with a source are very welcome.

The github repo is here if you want to Star or contribute - https://github.com/amirelion/husforhus

Ibland stöter man på det, främst i krönikor, men jag vet inte om jag tycker att det används på sättet som SAOL definierar. Skulle någon kunna förklara vad det innebär att kokettera som om jag vore fem?

Tack på förhand!

Jag kommer från Tyskland och flyttade till Sverige för några år sedan. Nu utbildar jag mig inom ett nytt hantverksyrke och jag är verkligen förvånad över hur olika utbildningssystemen fungerar i de två länderna.

Ibland har jag svårt att förstå hur det fungerar här. Det känns som att kraven är ganska låga och att alla kan hänga med, bara de dyker upp då och då. Folk kommer sent eller är borta flera dagar, inte på grund av sjukdom, utan för att de inte orkar eller inte känner för det. Ändå verkar det inte få några större konsekvenser.

Problemet är att det här är en väldigt praktisk och samarbetsinriktad utbildning. Om någon missar ett moment påverkar det inte bara den personen, utan även resten av gruppen. Vi lär oss tillsammans och behöver kunna lita på varandra. Om någon inte har lärt sig ett visst moment blir det svårare för den personen att hjälpa till när vi ska göra samma sak nästa gång.

Det som frustrerar mig mest är att det verkar som att alla ändå kommer att få sin utbildning, oavsett hur mycket de faktiskt deltar eller anstränger sig. Då börjar jag undra vad utbildningen egentligen står för. Vad betyder det att ha klarat en utbildning om alla får samma resultat, oavsett engagemang och kunskaper? Det finns flera i min klass som jag vet saknar kunskaper som faktiskt förväntas av oss. Inte för att de inte har förmågan att lära sig, utan för att de har missat momenten på grund av frånvaro eller helt enkelt vägrat att utföra dem. Ändå verkar det inte påverka deras möjligheter att klara utbildningen.

Jag har till exempel en klasskompis som ibland vägrar göra vissa moment eftersom han tycker att de är tråkiga och att han "ändå aldrig kommer att använda dem". Han säger det öppet framför klassen och lärarna, men det verkar inte hända något. Andra ifrågasätter också ofta vad vi ska lära oss och varför vi måste göra vissa saker. Själv gillar jag struktur och tydlighet, och jag skulle aldrig få för mig att ifrågasätta lärarnas planering på det sättet. Jag utgår från att det finns en anledning till att vi lär oss saker i en viss ordning.

Kanske är jag bara för tysk??

Samtidigt tycker jag att det är positivt att utbildningssystemet försöker vara inkluderande och ge människor med olika förutsättningar möjlighet att utbilda sig. Alla fungerar inte likadant, och det måste finnas utrymme för det. Men ibland känns det som att anpassningarna främst handlar om dem som har svårt att passa in i systemet, medan de som faktiskt kommer i tid, anstränger sig och tar ansvar förväntas acceptera att allt flyter på oavsett.

Jag har hört liknande saker från tyska vänner som har studerat på universitet i Sverige. De blev förvånade över att en deadline ibland inte verkar vara en riktig deadline, eftersom det ofta går att få extra tid om man lämnar in sent. I Tyskland är en deadline vanligtvis en deadline punktslut. Om du lämnar in något för sent: your bad, ta igen det nästa året.

Är det här något ni också har märkt i det svenska utbildningssystemet? Tycker ni att det är frustrerande att prestation, närvaro och ansvar inte verkar belönas särskilt mycket? Eller är det jag som har en alltför strikt syn på utbildning?

Jag skulle särskilt gärna höra från er som har gått igenom en hel svensk utbildning. Hur upplever ni det här?

Jag rekomenderar denna video som beskriver hur detta ser ut i ett faktiskt senario med den ryska påverkanskampanjen mot Sveriges NATO-ansökan som exempel.: Has Ukraine De-Russified the Internet?

Det är sällan en påverkansoperation har som mål att sprida en lögn. Oftare handlar det om att forma åsikter utifrån en snedvriden världsbild och förstärka den negativitet som redan finns, så att människor blir mer arga, upprörda, misstänksamma och polariserade. Processen kan delas in i fyra steg:

1: Utgångspunkten

Påverkanskampanjer startar ofta i en verklig händelse. De mest effektiva bygger på något sant, och ju mer kontroversiell händelsen är, desto bättre fungerar den. Det ger kampanjen trovärdighet och något äkta att haka i.

2: "seed content"

Kampanjen börjar med att skapa utgångsmaterial. Ju mer vinklat och känsloväckande, desto bättre. Det kan till exempel vara ett inlägg med en provocerande rubrik eller en video som visar upprörande beteende.

3: Förstärkning

Bottkonton eller riktiga personer postar, gillar och delar innehållet i stor skala. Målet är att få budskapet att synas så mycket som möjligt och ge en illusion av att “alla tycker så här”. På så sätt dränks andra vinklar och åsikter, och bara det budskap som väcker mest känslor syns.

4: Spridning

I en lyckad kampanj börjar vanliga människor så småningom upprepa budskapen. Ett exempel på hur det kan gå till är att protester beskrivs som att “invandrare bränner skolor”, när det i själva verket började som en studentrörelse för bättre finansiering av ett eftersatt skolväsende. När många upprepar samma slagord och den verkliga situationen trängs undan, blir den nya “sanningen” etablerad. Målet är ilska, aggression och starka känslor, vilket destabiliserar samhället när vi ständigt tror att “de andra” är dåliga människor vilket urholkar tilliten.

Hur identifierar man då påverkanskampanjer? jo, vi tar dem fyra ovanstående stegen baklänges

1: Spridningen

Känns det ovanligt enhetligt? Känns flödet överväldigande? Att se samma budskap, samma videor, samma slagord och samma formuleringar är den första indikatorn. Berättelserna är ofta svartvita och förenklade jämfört med vad som faktiskt händer på plats och vad som sägs utanför forumen.

2: Förstärkningen

Känns engagemanget onaturligt? Titta efter plötsliga explosioner av inlägg kring ett och samma ämne, konton som postar nästan identiska texter med korta intervall eller som postar konstant under långa perioder. Andra vinklar försvinner, och samma konton gillar, delar och kommenterar varandras inlägg och går i förbund mot kritik. Dominerar bara det som gör dig upprörd i flödet? Håll utkik efter sådana mönster.

3: "seed content"

Vad är innehållet gjort för? Rubriker och videor som är skapade för att provocera snarare än att informera, och klipp utan sammanhang, till exempel franska händelser som cirkulerar på Sverigefokuserade kanaler.

4: Utgångspunkten

Hur har den verkliga händelsen utnyttjats? Vad säger inläggen på Reddit att problemet är, jämfört med traditionella nyhetsmedier? Har det underliggande problemet trängts undan för att skapa ilska mot en viss grupp? Har nyans och fakta klippts bort för att skapa en ny tolkning? Ett exempel är hur en skolprotest för bättre finansiering blir till “invandrare bränner skolor”.

Hej, jag är en kille från Estland och jag ville köpa en Saab från Sverige. Jag har uppfått några bilar men problemet​ är att Blocket.se behöver att jag måste ha en svensk/norsk id-kod för att verifitsera mig så jag kunde kontaktera säljaren. Finns det någon som ville hjälpa mig med det så att jag kan få bilsäljarens kontakten och köpa en trevlig Saab? Om det behövs kan jag också kompensera de som hjälper mig.

(Förlot om min svenska är lite fel, jag studerade det för bara 3 år.)

När jag gick i grundskolan på 00-talet fanns det ett par elever i varje klass som hade hoppat över en årskurs. Till er har jag lite frågor!

1. är ni, såhär i efterhand, nöjda med det, eller hade det varit bättre att gå kvar med era årskompisar?
2. hur kom det sig att ni fick flytta upp en klass? Hade det ”bara” att göra med att ni låg före i utvecklingen, eller kunde det även finnas andra orsaker?

Jag undrar också hur vanligt det är idag att barn får hoppa över en årskull. Nån som vet?

Hi, i’m an italian student who’s searching for a student house/appartment for me and my gf. We’ll be there next autumn (master degree).
I’m really struggling with house searching bc it’s a new thing in a new country. I’m sorry if it’s a stupid question, but i saw that there’s a lot of sites and “queue lists” things that are really confusing me :’). So i’m looking for tips/sites to choose the best one :))