Hej! Någon som vet var i Stockholm man kan köpa blå rosor? Det spelar ingen roll om de är naturliga eller färgade, är ute efter den riktigt blå färgen. Helst en florist/butik där man kan köpa eller beställa dem.

Jag är riktigt intresserad av att på sikt jobba som it konsult eller cybersäkerhetskonsult. Efter en hel del googlande och AI sökande har jag fått koll på det teoretiska, men det känns tusen gånger mer värdefullt att få höra från er som faktiskt jobbar ute i branschen idag.

Jag skulle verkligen uppskatta att få höra lite om vad ni har för bakgrund och vilken utbildning ni gick, om ni läste på universitet, YH eller kanske är helt självlärda och bytte bana. Det vore också intressant att höra hur svårt ni upplever att det är att ta sig in på marknaden idag som junior, och om det faktiskt
råder den brist på folk som det ofta pratas om.

Fundera dessutom en del på om Systemvetenskap är en bra och relevant utbildning att satsa på för att ta sig in mot konsultbranschen och cybersäkerhet, eller om det krävs mer renodlade tekniska utbildningar som datateknik.

Alla tips, råd, insikter eller hårda sanningar kring branschen tas emot med öppna armar. Tack på förhand!

I’m Japanese and I just started dating a Swedish guy. This is my first relationship, so I don’t have any experience with dating or physical intimacy.

We both like each other, but we’re a little shy. After our date today, he drove me home and I think we both wanted to hug, but neither of us initiated it.
I’d like to hug and kiss him and eventually become more intimate, but I’m not sure how people usually approach this in Sweden.

Is it common to ask directly, like “Can I hug you?” or “Can I kiss you?”, or do people usually just let it happen naturally? Are there any Swedish dating norms I should know about?

Tjena tjena, jag är sugen på att titta på säsongen som Jeppe och Aina vinner. Är det någon som har tips vart man kan få tag på denna?

Förra sommaren blev tack och hej till flertalet av Googles tjänster, däribland Gmail, Google Drive och Google Chrome. Istället skaffade jag en egen .se-domän, började köra med Firefox samt Protons premiumtjänster (Mail, Drive, VPN, lösenordshanterare).

Och nej, det förändrar inte ens liv, men det har varit ett sant nöje och något man borde ha gjort mycket tidigare. Är fortsatt beroende av Google i hög grad, men ser det snarare som en process att långsamt kunna fasa ut amerikansk tech och värna mer integritetsvänlig tech från Europa.

Finns såklart många andra tjänster och det brukar också talas om att man inte ska lägga alla ägg i en och samma korg vilket såklart är en poäng. Men tycker för egen del att Proton har fungerat fantastiskt bra tillsammans med egen domän och är något att rekommendera till alla.

Jag skäms så jag dör. Det är inget som är opassande eller liknande. Men fy fan vad man var korkad och dum i hela huvudet när man var kring 20.

Inget ont om ni som är kring 20. Men ni kommer tycka likadant.

Ångesten är att Flashback INTE går att radera och jag har hittat två vägar till att koppla kontot till mig. Med Ais framfart så är det helt oundvikligt. Jag har redan förberett min sambo på vad som kommer. Hon kommer skratta åt min idioti.

Jag var folkpartist.

Hej!
Jag sitter här helt förtvivlad och vet inte vad jag ska ta mig till. Jag har börjat plugga socionom första terminen och jag är helt överväldigad.
När jag pluggar till tentan försöker jag gå igenom föreläsningarna och boken, men boken innehåller så himla mycket mer text och saker som inte ens tas upp på föreläsningarna. Det känns som att jag drunknar i akademisk text, och varje gång jag försöker läsa känner jag bara panik. Min taktik var först att gå igenom föreläsningarna för att sen bygga min förståelse om det som var med på föreläsningen från boken.
Jag vill verkligen bli bra på det här jobbet och bryr mig om människor, men det känns som att den här typen av plugg inte är för mig och att jag inte hör hemma på universitetet. Är det så här alla gör? Läser alla varje ord, eller hur gör man för att överleva? Finns det någon annan som har känt likadant i början?

Jag rekomenderar denna video som beskriver hur detta ser ut i ett faktiskt senario med den ryska påverkanskampanjen mot Sveriges NATO-ansökan som exempel.: Has Ukraine De-Russified the Internet?

Det är sällan en påverkansoperation har som mål att sprida en lögn. Oftare handlar det om att forma åsikter utifrån en snedvriden världsbild och förstärka den negativitet som redan finns, så att människor blir mer arga, upprörda, misstänksamma och polariserade. Processen kan delas in i fyra steg:

1: Utgångspunkten

Påverkanskampanjer startar ofta i en verklig händelse. De mest effektiva bygger på något sant, och ju mer kontroversiell händelsen är, desto bättre fungerar den. Det ger kampanjen trovärdighet och något äkta att haka i.

2: "seed content"

Kampanjen börjar med att skapa utgångsmaterial. Ju mer vinklat och känsloväckande, desto bättre. Det kan till exempel vara ett inlägg med en provocerande rubrik eller en video som visar upprörande beteende.

3: Förstärkning

Bottkonton eller riktiga personer postar, gillar och delar innehållet i stor skala. Målet är att få budskapet att synas så mycket som möjligt och ge en illusion av att “alla tycker så här”. På så sätt dränks andra vinklar och åsikter, och bara det budskap som väcker mest känslor syns.

4: Spridning

I en lyckad kampanj börjar vanliga människor så småningom upprepa budskapen. Ett exempel på hur det kan gå till är att protester beskrivs som att “invandrare bränner skolor”, när det i själva verket började som en studentrörelse för bättre finansiering av ett eftersatt skolväsende. När många upprepar samma slagord och den verkliga situationen trängs undan, blir den nya “sanningen” etablerad. Målet är ilska, aggression och starka känslor, vilket destabiliserar samhället när vi ständigt tror att “de andra” är dåliga människor vilket urholkar tilliten.

Hur identifierar man då påverkanskampanjer? jo, vi tar dem fyra ovanstående stegen baklänges

1: Spridningen

Känns det ovanligt enhetligt? Känns flödet överväldigande? Att se samma budskap, samma videor, samma slagord och samma formuleringar är den första indikatorn. Berättelserna är ofta svartvita och förenklade jämfört med vad som faktiskt händer på plats och vad som sägs utanför forumen.

2: Förstärkningen

Känns engagemanget onaturligt? Titta efter plötsliga explosioner av inlägg kring ett och samma ämne, konton som postar nästan identiska texter med korta intervall eller som postar konstant under långa perioder. Andra vinklar försvinner, och samma konton gillar, delar och kommenterar varandras inlägg och går i förbund mot kritik. Dominerar bara det som gör dig upprörd i flödet? Håll utkik efter sådana mönster.

3: "seed content"

Vad är innehållet gjort för? Rubriker och videor som är skapade för att provocera snarare än att informera, och klipp utan sammanhang, till exempel franska händelser som cirkulerar på Sverigefokuserade kanaler.

4: Utgångspunkten

Hur har den verkliga händelsen utnyttjats? Vad säger inläggen på Reddit att problemet är, jämfört med traditionella nyhetsmedier? Har det underliggande problemet trängts undan för att skapa ilska mot en viss grupp? Har nyans och fakta klippts bort för att skapa en ny tolkning? Ett exempel är hur en skolprotest för bättre finansiering blir till “invandrare bränner skolor”.

Hej, jag är en kille från Estland och jag ville köpa en Saab från Sverige. Jag har uppfått några bilar men problemet​ är att Blocket.se behöver att jag måste ha en svensk/norsk id-kod för att verifitsera mig så jag kunde kontaktera säljaren. Finns det någon som ville hjälpa mig med det så att jag kan få bilsäljarens kontakten och köpa en trevlig Saab? Om det behövs kan jag också kompensera de som hjälper mig.

(Förlot om min svenska är lite fel, jag studerade det för bara 3 år.)

nr.1 city is of course Sillicon Valley

ps. I'm from Denmark so feel free to type in Swedish, jeg forstår svensk.

Hej, minns en bok jag läste när jag var barn som fullständigt skrämde skiten ur mig, det måste varit 2002 eller 2003, jag läste den på skolans bibliotek. Det var en illustrerad tecknad bok som berättade kort om olika väsen, spöken, men också verkliga berättelser.

saker jag tydligt minns: -bockstensmannen, minns tydligt hur den berättade om hur bonden som hittade han inte kunde sova efter och att han var rädd att bockstensmannen skulle besöka han när han låg och sov, har för mig att man såg en siluett av bockstensmannen gåendes utanför hans fönster på bilden och bonden som ligger livrädd i sin säng

saker som jag har för mig var med i boken men inte är helt säker på: drakula blodsgrevinnan gastar

har för mig att boken var mörkblå, ungefär stor som ett A5 papper

Det gnager i mig att jag inte kan komma på vad boken hette, skulle verkligen uppskatta om någon kommer ihåg!

Hi, i’m an italian student who’s searching for a student house/appartment for me and my gf. We’ll be there next autumn (master degree).
I’m really struggling with house searching bc it’s a new thing in a new country. I’m sorry if it’s a stupid question, but i saw that there’s a lot of sites and “queue lists” things that are really confusing me :’). So i’m looking for tips/sites to choose the best one :))

​

Jag skulle behöva lite utomståendes perspektiv på ett dilemma som jag brottas med.

Jag har nyligen skilt mig efter ett långt förhållande där det förekom både psykiskt och fysiskt våld, kontroll, hot och mycket allvarliga situationer både mot mig och barnen.

Vi har gemensamma barn och jag har idag ensam vårdnad. Han har mycket begränsat umgänge med äldsta barnet med övervakning från socialtjänsten.

Det har funnits kontakt med socialtjänsten och professionella riskbedömningar har gjort som pekat på allvarligt hot och våld.

Jag har också omfattande dokumentation av sådant som hänt under förhållandet.

Sedan separationen har mitt ex utåt sett gjort mycket som låter positivt. Han säger att han ångrar sig, att han arbetar med sig själv och att han vill bli en bättre människa, blivit "frälst" går ett våldsutövareprogram, har en lifecoach osv.

Samtidigt har jag fått en helt annan bild genom kvinnor som han har börjat träffa.

Vid flera tillfällen har kvinnor som dejtat honom själva kontaktat mig eftersom de upplevt att något inte stämmer med hans berättelser.

Av någon anledning verkar mitt ex också söka sig till kvinnor som också har barn.

Enligt vad de berättat framställer han sig själv som den som blivit illa behandlad. Han påstår bland annat att jag ljugit om vad som hänt och försökt hindra honom från att träffa barnen. Det är en helt annan historia än den han berättar för mig, där han säger sig ta ansvar för våldet.

Det här skapar ett svårt dilemma.

Å ena sidan vet jag vad jag själv har upplevt. Jag vet också hur lång tid det tog innan jag förstod hur allvarlig situationen faktiskt var. Tanken på att en annan kvinna/barn skulle behöva gå igenom något liknande är fruktansvärd.

Å andra sidan vill jag inte leva resten av mitt liv med ansvar för vad mitt ex gör. Jag vill gå vidare, bygga upp mitt eget liv och inte fortsätta vara indragen i hans relationer.

Det finns dessutom en säkerhetsaspekt. Jag vet inte hur han skulle reagera om han fick veta att jag berättat om vårt förhållande för någon han dejtar.

Hittills har jag inte aktivt sökt upp eller varnat någon. Det är kvinnorna själva som har kontaktat mig. Jag har försökt svara ärligt, men också varit försiktig med hur mycket jag berättar.

Så min fråga är: Var går gränsen för mitt ansvar?

Har jag ett moraliskt ansvar att berätta vad jag vet när en annan kvinna kontaktar mig och uttrycker oro?

Borde jag varna även kvinnor som inte själva hör av sig, om jag får veta att han träffar någon?

Eller har jag rätt att helt kliva åt sidan och låta andra människor bilda sig sin egen uppfattning, även när jag vet hur illa det tidigare har varit?

Jag vill verkligen höra hur andra resonerar, särskilt ni som har erfarenhet av våldsamma relationer eller har befunnit er på andra sidan och fått en varning om någon ni dejtat.

Jag funderar på att läsa civilingenjör i datateknik, men jag är lite osäker på hur mycket universitetet faktiskt spelar roll för framtida jobb och karriär.

Jag har fått bilden av att KTH, Chalmers, Uppsala och Linköping är bland de starkaste alternativen inom området, och jag undrar därför om det fortfarande är värt att läsa datateknik på ett annat universitet om man inte kommer in på någon av dessa.

Spelar universitetets namn stor roll när man söker jobb efter examen, eller är det viktigare med exempelvis betyg, projekt, praktik, erfarenhet och vad man faktiskt kan?

Jag har också lite oro kring framtiden för utbildningen och branschen i stort, framför allt med tanke på AI och hur snabbt teknikområdet förändras. Jag undrar därför hur ni som studerar eller jobbar inom området ser på framtiden för datateknik. Känns utbildningen fortfarande som ett bra och tryggt val på längre sikt?

Jag är särskilt intresserad av att höra från personer som själva har läst datateknik/civilingenjör inom IT eller som arbetar inom branschen. Om ni gick på ett mindre eller mindre välkänt universitet, har ni upplevt att det har påverkat era möjligheter?

Jag försöker mest förstå om jag lägger för stor vikt vid universitetets prestige och oroar mig för mycket över framtiden, eller om det faktiskt finns saker jag borde tänka mer på innan jag väljer utbildning.

I live in Germany and apparently have an email address very similar to someone connected to a tiny village association in Sweden.

In September I suddenly received the welcome email in the first picture. I don’t speak Swedish, so I used an LLM to translate it and even replied in Swedish — jokingly asking if they’d pay for my flight before explaining that they had the wrong person.

They never replied.

They also never removed me from the mailing list.

So I’ve kept using the LLM to follow along. Since then I’ve received updates about winter swimming and sauna evenings, BBQs for volunteers, and the long-awaited resurfacing of one of the local roads.
The road has actually been finished now. They even posted a video of someone driving the freshly resurfaced 1.5 km stretch.

I have absolutely no connection to Slätafly, but at this point I genuinely look forward to their emails and I’m somehow emotionally invested in this village.

Hejsan!
Jag är en 17 årig tjej som nu hoppat gymnasiet för den 2 gången.
Den första gången, ungefär ett halv år in i skolåret gick jag nästan in i väggen direkt.
Då jag hade valt en väldigt hög presterade skola och fullständigt behandlat mig själv jätte dåligt.
(Lite backstory)
Jag växte upp med en mamma som hade BPD och därför har min barndom varit lite svängig. Byggt väldigt mycket enkel ångest i mig osv…
Min pappa var närvarande men vi bodde ej tillsammans. Jag älskade honom betydligt mycket mer än min mamma på grund av att han inte alls var lika turbulent som henne. Han tog genuint hand om mig. Till skillnad från hur jag kände med min mamma. Med henne kände jag mig konstant som föräldern. Dessutom bodde jag med henne och var ensam barn. Så jag fick all hennes ilska, ocd och utbrott. istället behövde vara förälder till.
Jag blev mobbad i grundskolan (mellan stadiet till mitten av högstadiet).
Jag fick grova ångest problem. Började spy på grund av ångest i 8an. Blev rädd för att äta på grund av det. (Eftersom jag var tvungen att ofta äta medans jag mådde illa och ledde till att jag spydde).
Jag hade ångest attacker ofta. Mina relation till min pappa ändrades på grund av att han hade svårt att förstå sig på mig. Min mamma hjälpte mig inte riktigt. Alltså tog jag hand om mig själv och kände mig ensam. Jag gick till skolan även de dagar jag spydde på morgonen, och även när jag skakade.
Jag tvingade mig själv till att äta även när jag mådde illa. Även om jag spydde efter. Jag missade ingen skola.

När jag började gymnasiet så dök jag in i arbetet och sket i mig själv. Då jag kände att ”jag behöver göra allt bra för att få en bra framtid, det förtjänar jag”. Men eftersom jag endast tänkte på framtiden så slutade jag bry mig om hur trött och snurrig jag var dag in och ut från mängden plugg varje dag, PLUS alla psykiska problem som jag redan har svårt med. Dessutom använde jag inte mina glasögon för att jag ville passa in, ”vara snygg”. Jag vet att det låter idiotiskt. Jag vet, jag förstår. Men när man hamnar så djupt in i någonting så är det svårt att se bortom det.
Det var i början av december, innan ett 3 timmars prov där jag tänkte ”jag klarar inte av detta något mer”.

Jag hoppade av. Det var tufft. Det var läskigt. Har behövt återhämta mig sedan dess på grund av att jag varit utbränd.
Denna sommar fick jag grova problem med stress huvudverk. Jag spenderade mycket tid på att bara vila och återhämta mig. Det är betydligt mycket bättre nu. Innan kunde de vara 4 dagar långa. Nu kommer de in och ut lite då och då men endast om jag över anstränger mig.
Men… i mitten av september. Hoppade jag av det nya gymnasiet jag sökt till.
Jag hade då fortfarande mycket problem med huvudverk osv… Min mamma såg hur dåligt jag mådde och hon såg också att jag verkligen ville. Men hon stoppade mig och sa till mig att ta hand om mig själv. Så jag gjorde det. Jag hoppade av igen, efter mycket tårar.

Jag vill så gärna ha en utbildning men jag är så, så trött på att må dåligt. Det sitter verkligen i bröstet på mig.
Jag vet att det finns många vägar jag kan ta.
Ex: börja gymnasiet nästa år. Gå folkhögskola. Jobba. Plugga up examen på komvux… osv.
Jag känner mig ensam ibland och förvirrad. Jag vill lyssna på mitt hjärta eftersom jag är så trött på att konstant må dåligt och ändå tvinga mig själv till att göra saker. Jag träffar en kurator väldigt ofta, som jag pratar med om mina problem. Tack gode gud har jag föräldrar som älskar mig jätte mycket och kommer alltid ge mig ett tak över huvudet. Tack gode gud för det.

Jag skriver detta eftersom jag gärna vill ha en uppfattning om vad andra tycker och era råd. Snälla var trevliga i kommentarsfältet. Detta var inte ett enkelt beslut. Men jag har mått så dåligt så länge. Snälla ha empati.

Tack på förhand❤️

(Jag vill bara meddela att jag idag inte har svårt med att få i mig mat. Jag spyr inte mer. Ibland får jag fortfarande ångest kring det, men det är i vissa sammanhang och de har börjat försvinna nu. Sakta men säkert. Jag har inte ångest attacker. Min mamma är betydligt mycket bättre än vad hon var när jag var liten. Hon har pratat med någon regelbundet i 8 år. Min pappa har börjat förstå mig och är mycket ödmjukare. Jag har en underbar bästa vän som ALLTID finns för mig. Henne älskar jag otroligt mycket. Det är alltså mycket bättre idag. Men absolut inte perfekt. Men det är okej, det får ta sin tid och jag ska lyssna på mig själv för att jag förtjänar att må bra.)

Hej!

Jag sitter och drillar mitt barn inför skolstarten om ca ett år.

Fråga: vad lär sig barn i första klassen? Konkret, inte "utveckla demokrati" eller något.

Alfabetet? Skriva sitt namn? Räkna? På vilken nivå?

Tack

EDIT: det här riktas till förskolelärare för att jag vill veta Konkret vad dem lär ut

Vetenskapen går raskt framåt, men det gäller främst den teknologiska utvecklingen. Den medicinska forskningen går fortfarande ganska långsamt. Med AI och ständiga framsteg inom teknologin bör tempot kunna gå snabbare, men hur känner ni, är ni hoppfulla? När tror ni att vi kommer att äntra den gyllene eran, där vi rör oss bort från att hantera kroniska sjukdomar till att faktiskt behandla och bota dem på riktigt?

Finns det anledning att känna hopp kommande 10-15 år eller är det för tidigt, vad tänker ni?

It's at https://husforhus.se, in English and Swedish.

You can drag a timeline to watch the city grow, search for any address, and open a card for each of the 77,743 buildings in the municipality: its year, where the year comes from, and for about 900 notable buildings a photo and a short Wikipedia text.

It's all open data (City of Stockholm, Riksantikvarieämbetet, OpenStreetMap, Wikidata) and open source, with no cookies or tracking.

If you know the year of a building that's wrong or missing, corrections with a source are very welcome.

The github repo is here if you want to Star or contribute - https://github.com/amirelion/husforhus

7/10 för en fornborg

Jag har på senaste tiden dragit igång ett litet personligt forskningsprojekt där jag försöker hitta Sveriges absolut äckligaste öl. Hittills ligger Arboga Extra Stark och Swedish Elk Brew riktigt bra till. Båda smakar helt förjävligt.

Har ni några andra fullständigt vidriga öl att rekommendera som går att köpa på systemet? Är sugen på att bredda mina vyer och utveckla smaklökarna när det kommer till riktigt usel öl.